...
dagar kommer dagar går, men fan blir dom inte bättre? jag försöker ta mig upp varje morgon och hoppas på att dagen ska bli lyckad, men samma visa varje gång.. den blir ett rent helvete, men nu har jag äntligen lärt mig att de är ingen idé att kämpa sig genom dagarna längre, jag vet redan att dom blir piss så jag bryr mig inte när jag går upp på morgonen. all jävla skit varje dag, alla jävla bråk, allt jävla snack! jag blir så jävla trött på de, jag orkar inte med att de ska vara så varje jävla dag. spelar ingen roll vad jag gör eller säger längre, allt blir bara fel ändå. min skolgång är åt helvete, jag kommer ingenstans i skolan, jag fattar inte längre på lektionerna fast egentligen så gör jag de, men jag har inte insett de själv än. de kommer jag aldrig göra heller för jag kan inte tänka klart för de, tänker på alldeles för mycket utanför skolan så jag glömmer min skolgång, jag sköter inte läxor som jag ska för jag har ingen ork. jag är trött hela tiden, såfort jag kommer hem efter skolan så går jag in på mitt rum och lägger mig och lyssnar på musik och sen somnar, jag orkar inget längre förutom att träna på kvällarna.. jag får ingen sömn längre för jag kan inte sova, jag tänker för mycket på kvällarna så har jättesvårt att sova.. jag går nog och håller på för mycket inom mig som jag egentligen behöver få ut men jag vet inte hur, klarar knappt av att prata om saker längre för jag känner mig så ensam fast jag vet att jag inte är de, jag har helt underbara vänner som verkligen finns där för mig när jag behöver dom, jag har en underbar pojkvän som också finns där för mig, men problemet med mig är att jag skiter i att snacka med någon om mina problem, jag håller de inom mig under en lång tid sen kommer den dagen jag bryter ihop totalt och inte klarar ett piss längre.. den dagen kan ingen prata med mig, för jag låser in mig själv för att jag inte ska skapa problem runt om mig själv.. varför jag inte snackar med någon om varför jag mår dåligt är nog för att jag är rädd, rädd för att ändå ingen ska bry sig sen, rädd för att jag ska få ännu mer skit om jag säger vad jag känner och tycker, rädd för att folk ska lämna mig för dom kke tycker jag klagar, vad vet jag ? alla tror hela tiden att jag mår bra, att jag har de perfekt, men de är bara som de ser ut. jag har de inte perfekt, jag mår inte bra, men jag försöker klara av mina dagar iaf, jag tar på mig mitt " fake " smile varje morgon för att folk ska tro att jag mår bra. men ni har så jävla fel.
nu klarar inte jag av att skriva mer, kroppen skakar och tårarna rinner..
vill inte ha några onödiga kommentarer eller några falska " finns ", jag klarar mig hellre själv då.
tack för mig..